Sådär ja, nu uppfylldes ännu ett mål. Jag kan inte säga allt för mycket i förväg, men mycket är på gång. obs, snart kan ni läsa min artikel som rullar ut i tidningen om någon vecka. Om en vecka glider vi till Portugal, 11 pers denna gång och vi har hyrt ett helt hus! Kan inte säga mer än att man är galet nöjd just nu. Finns inget att förakta, man är bara galet nöjd. Förutom att jag inte vill gå upp imorgon, varken höra klockan ringa eller gå upp. Låt mig bara ligga kvar så blir allt bra.

Så var det klart. Efter att ha utsatt sig själv för att bli en studioråtta, som sitter i samma soffa tre dagar i rad är vi äntligen klara. Sista finslipningarna och stämmorna lades igårkväll. Nu ska det bara färdigmixas och släppas. Det blev tre låtar denna gång. Jag tycker bra om alla, men dom är väldigt olika varandra. Men va fan, man lever bara en gång! Är iallafall väldigt nöjd med tanke på det lilla priset vi fick betala för hela kalaset. Väldigt värt.

Det är en märklig känsla att flaxa runt mellan Umeå och allt annat hela tiden. Alla resor utomlands och ständigt med jobbet. Om någon månad åker jag igen, men det blir bara Portugal. Vi är elva personer som har hyrt ett hus med pool där. Sedan kommer jag hem, ringer några samtal, tar en dusch och går till jobbet. Sedan ska jag ut på en resa igen. Efter det hoppas jag att det blir lugnt för en stund. Behöver få andas, strukturera upp, andas. Men att få befinna sig på paradisöarna är inte det värsta man kan göra heller. Få dricka öl med balineserna på någon skitig bar gjort av bambu. Att få springa ut halvnaken på nätterna och bada i så många vågor som möjligt. Att få cykla vid öppna risfält och se vulkanerna i horisonten. Ja, varför inte motorcykla i Amsterdam och kryssa runt Grekland i sommar med honom. Jag kanske inte borde tacka nej. Han har samma rastlöshet som mig. Det där är en annan historia, som jag inte berättar så mycket mer om nu eller varför berätta så mycket överhuvudtaget. Men något så bittert som att tvätta i min egen tvättstuga i Umeå igen är skönt och faktiskt lite kul. Men det är ändå en märklig känsla.

Repa, repa, repa och åter repa. Jag har nu självklart sjungit tills mina stämband överansträngts och jobbar på att hålla tyst mellan varven. Men till helgen vankas det inspelning i studion så ingen ro. Men ge mig en halstablett åtminstone, mina är slut och här ligger jag vettskrämd som en höna för att inte kunna leverera i helgen...

Glider runt, fan jag kommer aldrig kunna köra vanliga bilar igen efter det här jobbet. I den här kan man ju nästan ta en powernap medan bilen kör av sig själv. Sjukt nice!